![]()
|
Djur & Sånt
På 1940-50 talet fanns det mjölkkor på Lida gård, samt ett antal hästar för jordbruket. Det föddes även upp grisar, en verksamhet som krävde en hel del anställda då det mesta på den tiden skedde ”för hand”. 1956 såldes alla djur på auktion, och Lida blev en ren spannmålsgård. Sonen, Carl-Albert övertog gården 1975. I mitten på 1980-talet köpte C-A in några kor av Hereford-ras, och de blev början på 25 års köttdjursuppfödning. Det kommer jag återkomma till längre fram i texten.
T.v. New Forrestponnyn Cindy, med
Erik på ryggen.
Får av lite olika fasoner…
Och höns….
De första Hereford-djuren,
närmare bestämt 5 stycken, kom till lida Gård i mitten på
1980-talet. Under årens lopp, har det som mest varit ca 25
moderdjur. En uppfödning i mycket liten skala, men det var vad som
fungerade i våra utrymmen. Vintertid gick de på lösdrift i vår stora
ladugård, med fri tillgång till en utefålla, där de hade fri
tillgång på foder. I februari till april föddes årets kalvar. Något
som kossorna i regel skötte själva, men det krävde förståss
passning, och ibland ingripande av oss eller veterinär.
Den ur-snälla tjuren ”Bo-Albert”
med damsällskap. Tidigt vårbete.
Ett ytterliggare skäl är den fullkomliga uppsjö av mer eller mindre hopplösa regler. För att nämna några: Träden. Det är bara tillåtet att ha en visst antal träd/ha. I vårt fall skulle det innebära att vi måste ta ner ett flertal hundraåriga ekar i en av våra hagar. Plus ytterligare ett antal övriga ädellövträd. Då försvinner djurens naturliga skugga/regnskydd. Detta skall kompenseras med en ligghall, som givetvis skall halmas och utgödslas… Stängsel: Taggtråd är inte tillåtet. Fr.o.m. i år är det bara tillåtet med lågström i elstängsel. Då det erfarenhetsmässigt inte håller en koflock på rätt sida av staketet, om de blir skrämda eller tycker gräset är grönare på andra sidan, är ytterliggare ett skäl att ge upp. Om man inte tycker det är roligt att jaga kor på rymmen, och det tycker man inte!
Nonchalans: Under de sista åren
har vi vid ett flertal tillfällen varit med om att människor öppnat
grindar, och sen gett fullkomligt tusan i att stänga desamma efter
sej. Det är inte speciellt kul att få samtal om att hela koflocken
är ute och spatserar på vägen bland bussar och bilar.. Och inte är
det roligare att få tillbaka dom på plats igen…
Så nu har kossorna gått hem från
sjöängarna för sista gången
Betesmarken blir odling igen.
Sjöängen kommer att bli våtmark, och vassen kommer att återerövra
Lillsjön. Visst är det sorgligt så säg?
Är 15 stycken tackor, som tills vidare skall beta i kulturhagen, Alltid något….!
Vill du läsa mer om våra
ekologiska djur?
|